Lisa låter fingrarna tala

All I want is here and now, but it's already been and gone.

Varför ska det vara så svårt att leva i nuet? Och när jag trots svårigheter lyckas, varför är det så svårt att vara där... här?
Är det bara jag som tycker att det känns bättre att leva i futurum? Vara säker på vad som händer imorgon. Nackdelen är att det allt som händer i nuet får jag hantera senare. Alltid senare. Jag tar inte alltid åt mig av det negavtiva just nu, "får hantera det här senare, tänker jag." Det kommer då och då, attacker av allt negativt som jag skjutit upp under vecka/ veckorna. Den dagen är aldrig rolig. Men samma sak händer med det positiva som sägs eller händer runt mig. Jag skjuter upp att ta åt mig, att bli glad av det. Så tillslut kommer allt samtidigt, jag flyter på moln i en dag - underbart!
Så är det ett bra sätt att leva på? Måste man leva i nuet för att må bra?
För mig önskar jag att jag skulle kunna leva i nuet utan att må dåligt. Jag har ingen skyddande vägg som dämpar det negativa då jag uppnått målet att leva idag, nu. Frågan är om man kan träna upp det, eller kommer jag alltid att vara steget före, planera för morgondagen.

Så på tal om verklighet, det här är verklighet för mig.
Varje gång jag ser en stannar jag för att kolla på den i några sekunder - verklighet.